Gissa om jag blev lycklig!!
Vi longerade i mjuk ridhusbotten,sprang på gången,sprang på grus och asfalt(jag blev ganska trött).
Sen gjorde vi böjprov och min puls var skyhöj av nervositet.Men hon travade lika rent då som innan!!
Jag som var så orolig att de skulle föreslå avlivning....
Nu ska vi rida igång min älskade lilla dam i ett långsamt tempo och bara njuta av att hon inte har ont längre.
Synd att det inte är som med bilförsäkringar att den vållandes försäkringsbolag tar kostnaderna.Jag vill inte ens räkna ihop vad allt detta har kostat.
Huvudsaken är att hon blir frisk!!!Kanske man skulle ta och rida en sväng till sjön för att fira?? Det måste nog bli så.